Jag befinner mig nog mitt i gränsen eftersom det är just floden som bildar gränsen.

Jag (avatar) flyter fram i en meandrande flod mellan Norge och Ryssland. En bilväg följer flodens sträcka. Fem arbetskraftsinvandrare på dagsutflykt i en lånad bil är hänförda över dalsänkan som övergår i hav. Längs med vägen har de mött militärer som vinkar från terränggående fyrhjulingar. Alla i bilen blir konfunderade över hälsningarna.

Trots att alla i bilen vet om att det är fotoförbud vid gränsövergången kan en av passagerarna inte låta bli att fotografera och lägga upp bilden på facebook. Fotografiet visar en byggnad vid gränsövergången.

Vid en klippa på stranden i lä för vinden träffar de S som också är på utflykt. I 25 år har hen varit anställd av kommunen där nu arbetskraftsinvandrarna har arbetat mellan två och sju veckor.

Då de mot kvällen kör tillbaka till bemaningsföretagets hus finns byggnaden kvar vid gränsövergången men inte bilden som lades upp på facebook några timmar tidigare. Bilden är borta, raderad från kontot av någon annan än användaren.

Jag flyter så småningom ut i Barents hav i riktning mot centrala Arktis. Förflyttningen genom vatten och is skapar ljud och jag tycker mig höra ramsor som ”Ju mindre ismassa desto större oro för temperaturförhöjningar och katastrofer. Ju mindre ismassa desto större förhoppningar över ökade andelar industriellt fiske, olja, gas och mineraler.”

Under tiden åker arbetskraftsinvandrarna förbi kyrkan som uppfördes vid floden 1869. De läser högt från Wikipedia: “Då norska fiskare kom i konflikt med ryska fiskare i samma område sände de bud till norska militären om att de ville ha en kanon att freda sina fiskevatten med. Militärens sändebud föreslog dock istället att en kyrka skulle byggas för att markera Norges kulturella överlägsenhet.” Ett exempel på soft power? undrar en av passagerarna.

Var soft power en strategisk metod 1869? En kyrka i stället för en kanon? Idag talar man om hard power som ska kombineras med soft power och smart power.

Arbetskraftsinvandrarna delar på en powerbar av mandel och hasselnötter och lämnar gränsområdet som både skrämmer och hänför dem. De åker tillbaka till deras tillfälliga vardag mellan bemanningsföretagets hus och arbetsplatsen. Jag flyter vidare och undrar om det finns  någon källa.

 

Annonser