Jag vet inte hur jag (avatar) hamnade i asfaltmagen på en dalahäst.

av avataragain

Året är 1939. Inför världsutställningen i New York hade Sverige genomfört en marknadsundersökning över hur svenskar ville att Sverige skulle visas upp inför världen. I en luftkonditionerad biograf på den svenska paviljongen visas en film med temat “When Sweden speaks – United States can afford to listen”.

Denna större dalahäst, i vars mage jag hamnat i, är tillverkad av svensk furu. Den är placerad på Sweden Square “ett stycke genuin svensk mark” utanför den svenska paviljongen. Sweden Square är konstruerat med svenska kvadratiska kalkstensplattor i vilka svenska institutioner, företag, föreningar och städer har sina märken och namn ingraverade.

En järnkonstruktion går genom dalahästens ben och förankrar den i marken genom skiktet av kalkstensplattorna. För att hästen ska klara New Yorks temperaturer har den byggts i tunna lameller av furu. Här från den asfaltsbeklädda insidan lyssnar jag på ”When Sweden speaks” och får så småningom syn på en utväg via dalahästens invändiga ventilationssystem.

Annonser