Nu har jag lämnat snöhögen och befinner mig på en vattenyta.

“We aspire to be a ‘Global Leader’, sailing into a brilliant future.” står det under fliken Vision and Values på Hyundai Heavy Industries hemsida.

Kockumskranen i Malmö, Sverige som en gång var den största av sitt slag såldes, monterades ner och skeppades till Hyundai Heavy Industries i Ulsan, Sydkorea i början av 2000-talet.

Från en touch screen söker jag på Hyundai Heavy Industries hemsida efter en JPG som avbildar denna kran men finner ingen bild. Enligt Wikipedia är kranen idag rödmålad “med texten ‘HYUNDAI’ i vitt och kallas av koreanerna i folkmun för ‘Malmös tårar’ då det sägs att Malmös invånare grät då de såg sin kran bogseras i väg.”

En vattenlöpare (Veliidae) rör sig just nu i vattnets ytspänning och samma år som Kockumskranen bogseras till Ulsan ställer Olle Svenning en fråga i Aftonbladet: “Kan en symbol [kockumskranen] för hundratals år av arbete, ingenjörskonst och drömmar lyftas ut ur historien? Kan en stads själ behandlas som ett varumärke: I går arbetarstad, i dag ett modänt IT-kvarter, nära havet och bron och med uppgift att betjäna den europeiska eliten?” (2001-02-09)

Dalia Mukhtar-Landgren svarar ja på Olle Svennings fråga tio år senare i sin avhandling.

Ja, symbolen kan lyftas ut ur historien, svarar hon. Hur kunde det ske?

Jag läser Dalia Mukhtar-Landgrens avhandling som ett epos under sommaren.

Med  en kedja av antagande svarar Dalia Mukhtar-Landgren ja på frågan och från vattenytan försöker jag minnas det jag läste.

Det fanns ett framstegstänkande som antog utvecklingen från industrisamhälle till det nya kunskaps- och informationssamhället. ”Det nya IT-samhället har ‘kommit av framsteget’ och planeringen måste anpassa staden till det.” Denna omvandlingsprocess var opolitisk och andra alternativ diskuterades inte.  Man var överens över partigränserna att det kreativa kunskaps- och informationssamhället skulle ersätta det utdaterade och grå industrisamhället.  Berättelsen om det nya samhället spreds och man var från början inte medveten om att den inte inkluderade alla medborgarna. De som inte hade tillgång till utbildningssystemet eller till dess språk fick inte plats.

Malmö var inte ensam stad i väst att genomgå denna process. Under de femton år som berättelsen skapas och sprids så sjunker Sverige på OECDs lista över länder med minst skillnader. Skillnaden blir nu större mellan dem som har och dem som inte har.

Svävar vidare på vattenytan och känner mig glad att jag är en avatar och helt saknar fysisk ämnesomsättning och att jag därmed inte stöter på några materiella problem.

Annonser